När inlandsisen smälte bildades den så kallade Värendsfornsjön, som troligen sträckte sig över en stor del av östra Vislanda socken. Sannolikt har hela Vislanda samhälle en gång varit sjöbotten. Med landhöjningen bildades till en början Kojtasjön och Obysjön. Tillsammans sträckte sig dessa båda sjöar från Skörda i söder till Oby i norr. Av den gamla strandlinjen att döma låg då vattennivån cirka två meter över dagens lågvattennivå.

I mitten av 1800-talet tappades sjöarna för att man skulle få slåtter och bete på de grunda stränderna. Obysjön blev delad i två mindre sjöar, den norra delen kallades Kvarnsjön eftersom det troligen redan då fanns en kvarn vid dess utlopp. Den sjö som bildades mellan Kojtasjön och Kvarnsjön blev Mellansjön.

Efterhand dämdes sjöarna upp något för att man skulle få tillräckligt med vatten för kvarndriften. För att maderna kring sjöarna ändå skulle kunna brukas till slåtter och bete reglerades vattenståndet. Sommarvattenstånd skulle hållas mellan den 15 maj och den 15 september och vinternivå under resten av året. Den tidens sommarnivå var dock minst en halv meter över den lågvattennivå vi ser idag.

I slutet av 1950-talet grävdes en kanal som torrlade Kvarnsjön och av misstag fortsatte grävningen en bit in i Mellansjön vilket negativt påverkade den tidigare så vackra sjön. 1980 rensades ån mellan den gamla bron vid Prästahålan och bron på vägen mellan Vislanda och Ströby. Åfåran fördjupades och Kojtasjöns vattennivå sänktes till den lägsta någonsin.

Det som finns kvar är alltså rester av en gång betydande sjöar. Eftersom de ändå är en viktig del i ett uppskattat friluftsområde är de väl värda att bevara från ytterligare ingrepp.